9 år gammal Bosse bor han hos elaka fosterföräldrar som inte tycker om honom.
De
spenderar sin tid med att kritisera honom.
Själv, drömmer han om att lämna
dem och återfinna sin pappa.
En dag flyr han, med hjälp av en ande letar han efter sin pappa och märker
snart att hans riktiga namn är Mio.
En brutal smärta, en elak barnmelodi.
Hans hjärna säger honom att han måste DÖDA!
Men ett oskyldigt vittne råkar passera mordplatsen.
Han dras in i mördarens förgiftade fantasi, och en blodig katt-och-råtta lek startar.
I en nedlagd fiskfabrik möts bödel och offer.
Och båda är där för att döda.
Konsten är inget mer än gränsen mot tabun.
Denna fras av Vilgot Sjöman
summerar filmen väl.
Tabu börjar med en man som frågar sin tonårsflickvän om
hon vill filma hans erektion.
Som många av Sjömans filmer, är resten resten
av filmen ett försök att provocera den svenska allmänheten.